Hemliga sidor av Raoul Wallenbergs uppdrag.

19-01-2011 , by Gellert Kovacs

Den 4 augusti fyller Raoul Wallenberg 99 år och nästa år är det således 100 år sedan han föddes. Detta kommer att uppmärksammas både i Sverige och i andra länder. Samtidigt kommer efter en viss paus åter ett flertal böcker om denne man, som med fog kan kallas en av Sveriges få hjältar. Vissa av de nyare böckerna försöker nyansera bilden av Wallenberg och ibland till och med påstå att han inte var så betydelsefull som myten gjort gällande och sysslade även med privata affärer. Därmed finns möjlighetens till historisk debatt kring en person som fortfarande omges av en viss mystik. De allra senaste årens forskning i arkiv i Ungern har dock pekat åt ett annat håll- att han förvisso hade andra uppdrag än det humanitära, men att det knappast var privata affärer utan kontakter med den anti-nazistiska motståndsrörelsen och troligen också allierad underrättelsetjänst!

 

Raoul Wallenberg är en av de mest kända svenska människorna under 1900- talet, både i Sverige och utomlands. Hyllmeter med böcker har skrivits om hans humanitära mission och kamp för att rädda så många judar som möjligt i Budapest 1944-45. Många av böckerna är kraftigt romantiserande och överdriver förvisso omfattningen och dramatiken kring vissa av uppdragen. Det har också gjorts en del försök att koppla honom till olika sorters hemlig verksamhet för att utifrån det kunna hitta förklaring till hans bortförande av den sovjetiska säkerhetstjänsten.

 

Trots alla överdrifter så kan dock ingen ta ifrån Wallenberg att han gjorde mer för honom okända människor än vad någon kunde begära. Om det fanns planer på affärer för den importfirma han tidigare jobbade för, blev dessa planer snabbt överspelade av verkligheten. Men kan han även ha haft andra uppdrag? Uppdrag av en art där det var bäst att hålla så mycket hemligt som möjligt och sopa igen spåren efteråt?

 

Det är nu  känt att den som hade ansvaret att skicka in en person från Sverige till Ungern, amerikanen Iver C Olsen, hade dubbla uppdrag. Han jobbade både för den myndighet som skulle hjälpa flyktingar, War Refugee Board, som upprättats några månader tidigare på order av president Roosevelt, som för USA:s underrättelsetjänst OSS. Hans kontor på Strandvägen 7 låg precis bredvid kontoret för Mellaneuropeiska handelsbolaget som ägs av den ungerska juden Kalman Lauer och där Wallenberg jobbat i några år som internationell inköpare av matvaror, främst konserver.

 

Olsen och Lauer får kontakt och när amerikanen berättar att de vill sända in någon svensk i Ungern, rekommenderar Lauer Wallenberg. Olsen är inte imponerad till att börja med då amerikanerna vill ha någon med högre status-Folke Bernadotte är på tal. Men efter att antal möten på tre man hand, bl.a. en mycket utdragen middag på restaurang Djurgårdsbrunn, blir han övertygad att Wallenberg är rätt för uppdraget. Vad som avhandlades under dessa möten får vi aldrig veta exakt men klart är att man kom överens om ett komplext kodsystem för kommunikation där de flesta namn hade alias. Kodsystemet är ännu idag bara delvis löst. Den stora frågan är att om det var det humanitära uppdraget som var dominerande i förberedelserna eller om Wallenberg hade från första början fått ett « dubbelt uppdrag ».

 

De västallierade hade ända sedan krigets början försökt infiltrera Ungern men med lite framgång. När landet ockuperades av Tyskland i mars 1944 intensifierades försöken att få kontakt med inhemska motståndsgrupper men den tyska och den nazivänliga ungerska ordningsmakten var effektiva i att infånga alla inskickade agenter och kväsa alla försök till effektivt motstånd. Försommaren 1944, när Wallenberg tillfrågades om uppdraget hade just ett flertal sådana försök, kallade « Sparrow mission » misslyckats. Formellt var Wallenbergs uppdrag att rädda judar med någon sorts anknytning till Sverige undan de fruktansvärda deportationer som genomfördes med stor effektivitet och brutalitet under maj och juni 1944, men det är mycket troligt att han också ombads hålla kontakt med motståndsrörelsen inne i Ungern. Wallenberg hade varit i landet två gånger tidigare och vi vet ytterst lite om hans tidigare besök och vilka kontakter han fick. Men det finns fakta som pekar på att han redan då kom i kontakt med antinazister i landet på olika sätt.

 

Innan uppdraget hade han kontakt med exilungrare i Stockholm, bl.a. Vilmos Böhm, som hade varit minister i den socialistiska regeringen 1919 i Ungern och fortfarande uppehöll kontakt med vänstergrupper i landet på omvägar. Wallenberg ankom till Budapest 9 juli 1944 och satte energiskt igång med sitt arbete. Det är väl känt sedan tidigare att han byggde upp en egen organisation för administration men också för förnödenheter. Även hans omfattande kontakter med olika makthavare är relativt väl kända. Vad som vari mindre känt att han från början hade omfattande och delvis naturligtvis högst hemliga kontakter med motståndsgrupper. Vissa av dessa kontakter finns t.o.m. i hans almanacka som mötet med Géza Soos, ledare för den kristna grupp som aktivt hade bidragit till att landets regent, amiral Miklos Horthy hade fått definitiva bevis för att de ungerska judarna mördades i Polen. Horthy hade därefter till slut stoppat den ungerska statsmaktens medverkan till deportationerna som också snabbt avstannade-tyskarna själva var för få.

 

Men de flesta kontakter skrevs aldrig in i almanackan i den viktiga konspirationens namn.

Men pusselbitarna från de ungerska arkiven visar att Wallenberg i augusti/september 1944 hade mycket omfattande kontakter med olika antinazistiska grupperingar och var inte bara införstådd med deras planer att rycka bort Ungern från Tysklands strypgrepp utan förmodligen aktivt medverkat till den! Sedan tidigare vet man att han hade kontakt med Horthys son, Miklos Junior, som var huvudansvarig för det avhopp från kriget som skulle äga rum 18 oktober 1944. Hans almanacka, som alltid annars var fulltecknad, är tom mellan 17 och 22 oktober och hans närvaro anas i de konspirationer som äger rum under veckorna innan.

 

En av de grupper som skulle ha fått en nyckelroll under det antinazistiska avhoppsförsöket var en grupp bestående av människor med liberala och socialdemokratiska sympatier och med  professorn och nobelpristagaren 1937 , Albert Szent-Györgyi som galjonsfigur och andlig ledare. Denna grupp som hade flera hundra personer anknutna, soldater, studenter, oppositionella och judar på flykt och höll till i en stor källarlokal under ett hyreshus. Där anordnade man utbildning i urban gerillastrid och planerade för vad man skulle göra när orden från Horthy skulle komma till alla lojala enheter för att kämpa ner de tyska trupperna i Budapest och de med dem förbundna ungerska nazisterna. Organisationen hade kodnamnet « Taurus » efter den firma som officiellt disponerade källarlokalen.

 

Enligt flera uppgifter var en mindre del av denna grupp också sysselsatt med att hålla kontakt med de allierade per radio och ange koordinater till precisionsbombning från amerikanska flygplan av strategiska tyska mål. De hade två små radioapparater direkt inställda på det amerikanska högkvarterets frekvens i Bari. Den ena uppges ha varit i deras källarlokal och den andra på den svenska ambassaden!

 

I sin bok  » Skuggor kring Wallenberg » från 2006 skriver underrättelseexperten Wilhelm Agrell om att det i september 1944 avreste en svensk kurir vid namn Thorsten Akrell till Budapest. Förutom den vanliga kurirposten hade han enligt uppgift två radioapparater med sig. Dessa apparater hade getts till honom av OSS station i Stockholm-det var alltså amerikanska apparater som skulle smugglas in i Ungern av en svensk tjänsteman!

Akrell var reservlöjtnant och tjänstgjorde vid militärstabens underrättelseavdelning.

Chefen för denna var sedan hösten 1943 Carl C:son Bonde som antog en mer pro-allierad inställning än sina föregångare och inledde samarbete med de västallierade underrättelsetjänsterna. Akrell var alltså sanktionerad för detta uppdrag av sin chef! Om detta uppdrag visste UD inget, utan det genomfördes helt inom ramen för Bondes avdelning. Det är dock inte svårt att föreställa sig att UD skulle ha ställt sig mycket negativt till detta.

 

I Wallenbergs almanacka för 18 september 1944 finns en anteckning som kan utläsas som « Ahsell » men där anteckningen är delvis upplöst. Det är mycket troligt att det egentligen ska stå « Akrell » och att det är den svenske kuriren som avses. Varken Wallenberg eller Akrell nämner något om detta möte eller vad som skulle ha skett vid det.

I sen reserapport nämner dock Akrell att det finns en « socialdemokratisk motståndsrörelse » och den ganska utförliga beskrivning han ger av denna stämmer bra in på Szent-Györgyis organisation, Taurus. Han nämner bl.a. att en av ledarna är en « viss dr C ». Detta kan vara en viss dr Csomoss som Akrell träffade men det kan också vara Szent-Györgyis alias. Professorn hade vunnit Nobelpriset i fysik 1937 för att ha identifierat vitamin C ur bl.a.paprikor.

 

Den 4 oktober telegraferar OSS platschef i Stockholm att Akrell har kommit hem, utfört uppdraget och överlämnat sändarna till Csomoss. Nästa intressanta pusselbit som finns kvar är ett telegram från högkvarteret för de allierade flygvapnen i Bari till överkommandot i Caserta där man beskriver att Géza Soos endast (!)kan kontaktas genom Per Anger och Raoul Wallenberg på den svenska legationen i Budapest.

 

Nästa pusselbit är de ungerska dokument som beskriver att Taurus-gruppen sysslade med avancerad underrättelseverksamhet. Gruppens militära ledare hette Viktor Kruchina och var en officer från Donauflottiljen som hade begärt avsked från aktiv tjänst några år tidigare, då han hade judiska släktingar och tyckte illa om den tilltagande nazifieringen av armén. Han hade dock kvar kontakten med många av de kollegor som var negativa till tyskarna och kriget. Det är han som står för organisering och beväpning av Taurus-gruppen samt för kontakterna med andra enheter. Hans syster Hilda anges sitta på « svenska ambassaden » tillsammans med en annan officer från Donau-flottiljen och ange koordinater till Bari för att de amerikanska flygplanen skulle bomba de flodpråmar tyskarna fraktade utrustning och förnödenhet på, oljecisterner, samt släppa minor som skulle spärra floden för trafik på de farleder som officerarna i motståndsrörelsen angett.

 

Att amerikanarna bombade i floden observerades av många samtida ögonvittnen och förbryllade dem. Den vanligaste förklaringen var att de inte hade hittat sina bombmål och släppte lasten över vatten för att kunna flyga hem lättare och snabbare. Men det finns alltså andra förklaringar. Den byggnad som anges vara svenska ambassaden är förmodligen det annex till ambassadens huvudbyggnad som Wallenberg köpte på sommaren och som var hans privatbostad och kontor under de första veckorna innan nya hus införskaffades.

 

Upproret mot ryts arma skulle ske den 18 oktober 1944. Men tyskarna hinner före, ett SS-kommando under Otto Skorzeny kidnappar Horthy jr då denne tror att han ska träffa Titos representanter den 15 oktober. De har anat att Horthy skulle försöka hoppa av alliansen och dragit ihop trupper runt Budapest med de allra modernaste kungstiger-stridsvagnarna som de förfogade över. De hade också byggt upp hemliga vapendepåer för att utrusta medlemmarna ur pilkorspartiet, som var deras sista kort att spela ut i Ungern.

 

Pilkorsarna hade sedan länge nästlat in sig bland officerarna i ungerska armén varav de flesta var starkt antisovjetiska, även om de inte alltid gillade tyskarna. Horthys avhoppsförsök faller ihop. Han tillkännager visserligen i radio att man har brutit alliansen med tyskarna och beordrar eld upphör mot ryssarna. Men han underlät att vidta effektiva åtgärder, dvs. att med lojala trupper besätta de viktiga punkterna i staden och varsomhelst de grupper som skulle ha deltagit i aktionen, som Taurus.

 

Tyskarna däremot gick till aktion och stormade slottet. De slogs först tillbaka av livgardet, men tidigt på morgonen den 16 oktober kunde de inta slottet då Horthy beordrat eld upphör. Detta sedan tyskarna hotat med att döda hans son och skjuta slottet i småbitar. Samtidigt dök från ingenstans upp horder med beväpnad pilkorsare som bistod tyskarna med att hålla vakt och nedkämpa de motståndsfickor som eventuellt uppstod.

På högre nivå lyckades de infiltrera officerskåren och förhindra att trupperna följde Horthys order. De officerare som inte ville kämpa för tyskarna arresterades eller sköts på plats.

 

Dagen innan hade de invigda i Taurus-gruppen samlats i källarlokalen och väntade nervöst på att order om att gå till aktion skulle komma till från Horthy på slottet. Deras primära uppgift skulle ha varit att storma en telefoncentral i närheten och skaffa sig kontroll över telefontrafiken för att kunna komma i kontakt med lojala trupper runtom landet. Men när inte order kom började folk lämna lokalen samtidigt som nya kom till. Den ständig trafik stack i ögonen på en vaktmästare som började snoka. Då såg han en massa män som var beväpnade, varav en del med de judiska arbetsbataljonernas vita bindel kvar runt armen!

 

Han larmade gendarmeriet som kom med de nu beväpnade pilkorsarna i släptåg. De omringade källaren och hotade massakrera alla om de inte gav sig. Ett hundratal män blev så arresterade och de föstes in i telefoncentralen under sparkar och slag. Kruchina lyckades undkomma och med iskyla gick han in i telefoncentralen och i det kaos som där rådde lyckades han med list frita ett antal av sina män. Taurus-gruppen föll dock isär och Szent-György göms av den svenske handelsattachén Per Anger och sedan av Wallenberg, förmodligen i det annex till ambassaden där radiosändaren hade varit. Även andra prominenta medlemmar av motståndsrörelsen göms av Anger och Wallenberg.

 

Det är oklart vad Wallenberg gör dessa dramatiska dagar. Han skriver visserligen i ett rapport hem till Stockholm den 22 oktober att han varit aktiv under dessa dagar och ”farit runt på en gammal damcykel” för att samla ihop medarbetarna. Men andra källor lägger märke till att han verkar frånvarande under dessa dagar och istället är det bl.a. en av de övriga svenskarna på ambassaden, Lars Berg som får gripa in. Berg höll annars distans till både Wallenberg och räddningsaktionerna i allmänhet. Var det så att Wallenberg själv gömde sig en tid under dessa kaotiska dagar. Först just den 22 oktober kan spår av honom återfinnas i arkiven då han besöker den nye utrikesministern i pilkorsregeringen, Gábor Kemény som han tycks känna sedan förr.

 

Motståndsrörelsen vaknar långsamt till liv efter chocken den 15-16 oktober och trots ett stort tryck från GESTAPO och de ungerska nazisterna, planerar man för ett nytt uppror mot tyskarna. Från november och december 1944 finns åtskilliga fragment som visar att Wallenberg hade nära kontakt med denna rörelse och stödde dem med både pengar och t.o.m. vapen. Det var ett oerhört farligt spel då flera av dem som Wallenberg hade kontakt med infångades och torterades, dock utan att avslöja sina kontakter med svensken.

Förutom hotet från nazisterna finns starka skäl att Wallenberg strävade efter störts diskretion om dessa kontakter med avseende på hur UD skulle reagera. Om vidden av hans engagemang hade blivit känt finns skäl att tro att han skulle få mycket stark kritik av den dåvarande ledningen inom UD, vilket skulle påverka hans framtida karriär i Sverige.

 

Detta engagemang, som går långt utöver det humanitära kan också kasta nytt ljus på hans arrestering och sedermera fängslande av den sovjetiska säkerhetstjänsten. Denna var ju redan under krigets sista månader förberedd på den konfrontation som skulle komma med sina allierade i väst.

 

 

Författaren är lärare och historiker och har sedan 2009 forskat kring Raoul Wallenberg med stöd av UD. De nya rönen från de ungerska arkiven kommer att presenteras under 2012 i boken ” Skymning i Budapest”.

 

© Gellert Kovacs 2011.

 

 

Leave a Reply